

För två år sedan låg jag nedsövd på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Sjukdomen jag drabbats av höll min kropp förlamad, respiratorn höll mig vid liv och hjärnan roade sig på egen hand med de mest egendomliga mardrömmar.
Tiden gick och det blev vår. Den varmaste på länge.
Då vaknar jag igen.
Sjukdomen börjar ge med sig. Det är den 21 april 2007 och livet återvänder.
Följande vår 2008 tillbringar jag mina dagar på sjukhusets rehabavdelning. Mycket träning inomhus men då och då med några njutningsfulla stunder ute i vårsolen under rullstolsträningen.
Tanken på den vår som väntas nu gör mig alldeles pirrig...
Ljuset, knopparna, den ljumma vinden, uteserveringar, jackan som åker av på eftermiddagen och samtalet med grannen som tar vid där det slutade i höstas.
Slipper jag snö och halka så kan jag numera promenera med hjälp av en krycka. Lycka.
Alla dagar är inte bra dagar. Ibland är livet frustrerande. Men de dagarna tillhör också mitt liv och har någonting att lära.
Jag köper pärlhyacinter och färska örtkryddor. Jag föreläser, skriver, tränar och satsar på att komma tillbaka till yrkeslivet helt i år.
Så tack snälla vår för att du kommer varje år. Med ljuset, kraften och lusten.
Och tack snälla ni som tittar in här och lämnar så fina kommentarer.
Det värmer.
Nu ska jag rensa lite och göra fint så att ljuset får plats. När det kommer...