inställning blev utställning

Tecknandet går (liksom mina ben) också i ett ganska långsamt tempo.
Kroppen tvingar mig att arbeta med en lugnare inställning till både livet och pappret.
Denna inställning resulterade dock ändå i en utställning tillslut. Och till ro i både kropp och själ.
Men jisses vad pirrigt det var. Och utlämnande. Naken står jag där inför venissagen och naturligtvis tittar Jante förbi och undrar vad jag håller på med. Jag försöker låta bli att svara och det fungerar denna gång. Jante pep iväg och jag kunde njuta av alla trevliga människor och de salta pinnarna.

Fyndar gör jag däremot i rasande tempo. Det är som om benen rör sig snabbare så fort jag närmar mig en loppis... hehe...

skål 10:-

glas 2:-

kruka 5:-

TACK

för att ni tittar in

och lämnar så goa kommentarer!

.

perfekt med picnik i regnet

.
No:1

Om det nu regnar. Fel. Det regnar.
När det nu regnar så är redigeringsprogrammet Picnik en riktig skatt för oss som inte har Photoshop. Picknik är ett gratisprogram där man kan redigera sina bilder. Det handlar om enkel bildredigering och för den som vill betala lite så finns det specialeffekter att ladda ner.
Idag upptäckte jag hur man gör collage och jisses så roligt jag haft här i regnet!



Du hittar programmet här


.No:2

Familjen är inte hemma så nu blir det en kopp te och No:3...

.

fruntimmersvecka

Enligt bondepraktikan så lär fruntimmersveckan som regel vara en regnig period...


Så allt är i sin ordning.
Och som gjort för en tur till Ikea...


Här i familjen får den som har namnsdag dessutom välja middag.
Glad som en lax!


Kram på er alla fruntimmer där ute!



Jo... den blå somlängelegatifrysenloppismattan är nu på plats!
Jag tackar för tips om både tvättmedel och ättika... det blev att ta till alla medel. Här ger vi inte upp!

Sniff sniff... nu luktar mattan ingenting. Nästan.

/Milla Margareta

.

skaparglädje

nya tyger till regniga skapardagar

Göksätertyget har blivit en klänning

Ikväll är det två år sedan jag skulle sova min sista natt på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Morgondagen skulle innebära förflyttning till rehabavdelningen. Efter sju månaders kamp.

Jag andades själv, kunde tala och lyfta armarna. Nu började livet.

Och en annan kamp.

Mycket blev svårt. Både fysiskt och psykiskt. Både stort och smått.

I arbetsterapin skulle det vävas och det var då jag fick erfara hur svårt det är att skapa utan lust. För mig var vävning enformigt och händelselöst och så tråkigt att skapandet blev en vånda och ett nödvändigt ont. (Om jag ändå hade fått välja färgerna själv...)

Men det ena ger det andra... Träning ger färdighet och de visste vad de gjorde de där proffsiga arbetsterapeuterna. (Förutom det med färgerna då...)

Glömmer aldrig den höstdagen då jag åter kunde greppa en penna och plita ner mitt namn med krokiga bokstäver. Det var glädjens dag. Skaparglädjens dag.

Att skriva och teckna är ju en del av mitt sätt att uttrycka kreativiteten på.

Idag lyder händer och fingrar även till att sy igen.

Mitt öga övervinner till och med nålsögat!

Skaparglädje önskar jag er där ute! Hur ni än uttrycker er kreativitet...

.