skaparglädje

nya tyger till regniga skapardagar

Göksätertyget har blivit en klänning

Ikväll är det två år sedan jag skulle sova min sista natt på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Morgondagen skulle innebära förflyttning till rehabavdelningen. Efter sju månaders kamp.

Jag andades själv, kunde tala och lyfta armarna. Nu började livet.

Och en annan kamp.

Mycket blev svårt. Både fysiskt och psykiskt. Både stort och smått.

I arbetsterapin skulle det vävas och det var då jag fick erfara hur svårt det är att skapa utan lust. För mig var vävning enformigt och händelselöst och så tråkigt att skapandet blev en vånda och ett nödvändigt ont. (Om jag ändå hade fått välja färgerna själv...)

Men det ena ger det andra... Träning ger färdighet och de visste vad de gjorde de där proffsiga arbetsterapeuterna. (Förutom det med färgerna då...)

Glömmer aldrig den höstdagen då jag åter kunde greppa en penna och plita ner mitt namn med krokiga bokstäver. Det var glädjens dag. Skaparglädjens dag.

Att skriva och teckna är ju en del av mitt sätt att uttrycka kreativiteten på.

Idag lyder händer och fingrar även till att sy igen.

Mitt öga övervinner till och med nålsögat!

Skaparglädje önskar jag er där ute! Hur ni än uttrycker er kreativitet...

.