 |
| Insagrambild från ett städat hörn av vardagsrummet idag |
 |
| Samma hörn någon gång i bloggandets början... |
Vissa dagar är verkligen längre än andra
när man hinner med både jobb och hem i sitt eget tempo
Snön bidrog till en skön stämning imorse
som suttit kvar hela dagen
Det har varit en dag full av eftertänksamhet
och tacksamhet
Den 29 november 2006 förändrades allt
det var den dagen jag fick åka in akut till sjukhuset
benen bar mig inte och jag hade dubbelseende
Tre dagar senare var halva kroppen förlamad
och vid lucia var jag totalförlamad
fick vårdas på intensiven
i respirator
Jag vårdades på intensiven i sju månader
varav tre månader nedsövd
Ett år senare vid den här tiden 2007 så blev jag utskriven
och fortsatte på rehab men fick flytta hem
och ett nytt liv började
Det var på rehab jag upptäckte att det fanns något som hette blogg
Jag satt en kväll på sjukhuset vid en dator som jag fått låna
för att kunna chatta med min son som då var 14 år
När vi sagt god natt så googlade jag på inredning
och kom rakt in i någon bloggares vardagsrum
och en ny värld öppnade sig
en värld som hjälpte mig något oerhört tillbaka till livet
jag hade ännu inte lärt mig köra min rullstol
men fingrarna fungerade och nu kunde jag ta mig ut i världen
och njuta av mitt intresse
tack vare datorn och bloggvärlden
Ett år senare
vid jul 2008
började jag själv blogga
Jag överlevde tack vare bemötandet
från både familj & vänner
samt
sjukvårdspersonal
Jag är tacksam att jag idag får föreläsa runt om i landet
om bemötande som t.o.m räddar liv
Jag är tacksam att jag åter igen kan använda mina händer för att skapa
Jag är tacksam att jag får vara med en jul till
och själv kan flytta runt alla prylar i detta ständigt föränderliga hem
Kram till er alla härliga bloggare och vänner som kikar in
år efter år...;)
Du berör verkligen när du berättar din historia. Tack för att du delar med dig! Härligt att du kom tillbaka så att vi får njuta av din fina blogg. Kram fina! Ester
SvaraRaderaMen.. jag är mållös. Fy.
SvaraRaderaStor kram och SKÖNT att du är den du är idag efter detta!!
Vad starkt av dej att berätta din historia här på bloggen, man blir verkligen berörd och påmind om hur skört allt är och hur tacksam man ska vara över att ha sin hälsa i behåll. Livet förändrades även för mej 2007 med ett hjärta som krånglar, en kropp som värker och en extrem trötthet som man inte kan sova bort. Så jag kan förstå lite hur det kan kännas. Var rädd om dej och vilken tur att du började blogga, jätte fin blogg! Kram Nenne (Room Design)
SvaraRaderaJa livet är verkligen skört! Är glad att det gått så bra för dig som det gått... Människorna som finns runt en påverkar otroligt mycket.
SvaraRaderaStarkt av dig att dela med dig av din historia!
Kram Emilia
Jag har inte följt dej mer än något år, men vet ju förstås vad du gått igenom och jag förundras över hur du nu lever ditt kreativa, föreläsande liv trots (tack vare?) det som hände för sex år sedan.
SvaraRaderaTack för allt du delar med dej till oss!
Kramar
Kära kära kloka fullav liviga du. Jag tar till lipen på tunnelbanan och är så förbaskat tacksam att jag hittade till dig. Hittade dig. Varm kram!!!
SvaraRaderaDin historia är så makalös. Tänk att du sitter här och bloggar nu. Vilken glädje! Och jag är glad att jag hittat till dig och din fina blogg med alla vackra tips i vardagen. Stor kram du fina!
SvaraRaderaHej Fina Du!
SvaraRaderaDitt inlägg idag var precis vad jag behövde. Att få ta del av din värme, öppenhet och kloka tankar om livet. Jag ska ta med mig dem på min resa. Har mina funderingar på hur jag skulle kunna dela med mig till sjukvården av mina erfarenheter.
Varm kram till dig!
L
Nu blev jag väldigt berörd.
SvaraRadera<3
Har sagt detta förr och säger en gång till. Jag är glad att du kämpade dig tillbaka till livet! Kram
SvaraRaderaHar sagt detta förr och säger en gång till. Jag är glad att du kämpade dig tillbaka till livet! Kram
SvaraRaderaMin fina fina vän, jag är så stolt över dig! Du peppar ju alltid mig och J, och som du vet är du ju en riktig inspirationskälla för oss, kom ihåg det! Stora kramar! J hälsar så gott!
SvaraRaderaKram på dig, är så glad att du finns här i bloggvärlden, du ÄR inspiration
SvaraRaderaDu är en kämpe som bestämde dig för att överleva och leva och du klarade det! Du är beundransvärd och speciell. Tänker på din son som gudskelov fick behålla sin mamma. Vilken tuff tid för er. Vilken tur att det gick bra. Det fanns nog en plan för dig :)
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Vilken histora. Jag blir såå berörd. Sitter med tårar i ögonen. Du är så stark
SvaraRaderaMånga kramar till dig
Eva
Man vet aldrig vad som väntar en i livet! Därför gäller det att göra det bästa av det man har och uppskatta det och ta vara på varandra. Kämpa vidare i din takt och ha en toppen helg!
SvaraRaderaKram Kia
Camilla, blev så glad för ditt besök hos mig och din fina kommentar, tack!
SvaraRaderaKram L
Oj, oj, oj! Vilken resa du har gjort! Jag förstår att en sådan livserfarenhet föder ödmjukhet inför livet. Jag vill verkligen ta till mig din vishet för att skapa mening också i mitt liv utifrån dina erfarenheter. Tack snälla för att du delar med dig och för dina alltid så berörande och viktiga ord!
SvaraRadera♥
Ja fy vad du har gått igenom, Camilla! Men visst är vi människor fantastiska vad vi klarar och det med hjälp av varandra och datorer! :)
SvaraRaderaGlad att du finns här och delar med dig. Tänk så länge vi följt varandra här i bloggosfären!
Kram på dig!
Vilken tur att du fann bloggen, annars hade våra vägar kanske aldrig mötts...men du kunde få sluppit den tuffa vägen dit. Det är så fint att du delar med dig av allt du kan med din ödmjukhet och det du gör, gör du bra!
SvaraRaderakramen
Trots värmen från brasan reser sig håren på kroppen och jag fryser till. Tänk så skört livet är och så lätt allt kan vara förlorat. Den resan du har gjort! :) Jag ryser igen fast denna gågn av välbehag. Välbehag över att vi i Sverige, trots alla mörka inslag i media ändå har en fantastisk sjukvård och ett fantastiskt trygghetsnät omkring oss. Ljusa berättelser som din gör gott! Positiva krafter lyfter och du är en av de bloggare som gör just det bara genom att vara just DU. Sedan är jag förstås lite jävig eftersom jag bara älskar svart och vitt i inredningen, tihi, skratt så självklart väger det lite extra, haha. Du lyser, människa =D Bara så att du vet ♥ Kram
SvaraRaderaKänner mig ödmjuk & tackam för livet när jag läser ditt inlägg. Vilken resa du och din familj har gjort! Tack för att du delar med dig till oss andra i bloggvärlden <3
SvaraRaderaHa en riktigt fin helg Milla!
Kram, Linda
Godmorgon vännen!!
SvaraRaderaNär man läser ditt inlägg..förstår jag att du är tacksam över livet!
Men tänk ändå..även om alla varit där för dej..så är det ändå..du själv..som kämpat dej igenom detta..och blivit till den du är!!
Tänk vilken enorm styrka du har!!
Önskar dej en fortsatt ljuvlig dag!!
Kram Annika
Ps..ser dej kanske på julmarknaden här i stan..nästa helg..?!
Det finns inte ord. Du berör så med din berättelse. Jag är så glad och tacksam att jag hittat in till din sida. Både för djupet i det du skriver som påminner om tacksamheten och ödmjukheten vi borde känna inför våra liv. Det är lätt att glömma ibland mitt i stressen. Tack också för din inspiration när det kommer till inredning. Du har SÅ fint:) Kram
SvaraRaderaOch jag är tacksam över att du påminner oss ibland om det viktiga i livet.
SvaraRaderaSå blir jag glad att du är där du är idag och får njuta av din familj.
Kram Hannis
Jag minns att jag såg ett reportage om Dig i en tidning just efter att jag hade hittat din blogg. Vilken otrolig pers det måste ha varit för dig och din familj. Skönt att det gick så bra för dig och att du sedan hittade det här med bloggandet. Bloggvärlden är verkligen en alldeles särskild plats där man kan hitta så många fina vänner att byta ord och erfarenheter med.
SvaraRaderaDet skulle vara så roligt att få lyssna till någon av dina föreläsningar någon gång.
Ha en fin adventshelg nu och må så gott! Vi kanske ses på Insta....
Kram Åsa.
Man säger ofta att livet är skört och kan förändras i ett ögonblick men det kan vara svårt att förstå vad det egentligen betyder.
SvaraRaderaTack för att du påminde mig! :)
KRAM
vilken berättelse, tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaHa en fin adventshelg!
kram
Hanna
Otroligt stark text att läsa, tack för att du delar med dig! Att läsa om vad du har varit med om sätter onekligen saker i ett annat ljus och vardagens problem blir i jämförelse mycket små. Vilket fantastisk resa du har gjort! Känner mig både ödmjuk och inspirerad av dig. Du har förresten en award att hämta hos mig om du vill. /Liza
SvaraRaderaVilken resa. Ojojoj. Fina du. Kram
SvaraRaderaHej Milla!
SvaraRaderaJag är så otroligt glad över att du föreläser vännen. Att du delar med dig av din och din familjs resa. Att människor runt om i vårt land får ta del av din historia och möta denna fantastiska, starka och levnadsglada kvinna som du är. Du skänker hopp och du inspirerar Milla. Din röst gör skillnad. Precis som ditt skapande. En inspirerande kvinna fylld med så otroligt mycet kärlek och värme. En bloggsyster vi alla uppskattar oerhört.♥
Njut av advent och ta hand om varandra.
Kram Lotta
Vet du vad? Jag tänker rätt ofta på din historia. Om att inte ta saker för givet för imorgon kan det ofattbara hända just mig. Det är så himla bra att du har ork att berätta om din historia och föreläsa om det så att andra får ta del av den!
SvaraRaderaDet är bland annat tack vare dig jag stannar upp i mitt stressade jobb och säger till chefen: Ett jobb är bara ett jobb. Det är inte värt att riskera sitt liv för att slita ut sig på ett jobb där man (faktiskt) är ersättbar. Hemma är man inte det, det finns bara en av mig.
Så till dig: Ett stort tack!!
Hoppas att du får en strålande adventshelg!
Jag blir full av beundran när jag läser allt du gått igenom och hur ditt liv förändrades. Men att du ändå kom tillbaka och numera tar för dig och är så sprudlande och inspirerande. Du är bäst!
SvaraRaderaKram
Tack för att du delar med dig. Starkt gjort och jag blir full av beundran. Att du kämpade, att du kom tillbaka. Inspirerande.
SvaraRaderaKram Kristina
Du påminner oss alla om vad som är verkligt viktigt! Varmt tack!
SvaraRaderaOj vilken resa du gjort. Gör. Fantastiskt.
SvaraRaderaVar rädd om dig!
Gabriella
Camilla, din historia berör varje gång! Jag känner din tacksamhet och glädje. Ta hand om dig! Varma kramar!
SvaraRaderaÅh fina Camilla vad jag blir berörd! Jag har ju följt dig ett tag och vet din bakgrund, men jag blir så otroligt glad att det gått så bra för dig efter din svåra sjukdom. Du är fantastisk!
SvaraRadera2008 fick jag bröstcancer och då fönrändrades mitt liv toltalt. Det har varit tuffa år, men man kommer tillbaka till det "normala" livet, men lite skörare, lite starkare, lite mer tacksam, eller mycket mycket tacksam för allt m.m....
Jag önskar dig en underbar jul med dina nära och kära!
Stor varm kram till dig!
Kram Susanne
heja heja heja <3
SvaraRaderaKram Camilla!
SvaraRaderaJag är så glad för din och din familjs skull! Jag blir glad när jag kikar in på din blogg, du sprider livslust o glädje, tack!
Jag förlorade min pappa för ca ett år sedan i GBS- en fruktansvärd sjukdom!
Kram!
En varm cyberkram till dig Åsa! Kontakta mig på millandante@live.se om du vill och orkar, och ser detta.
SvaraRadera